Vilodag

Vi tog en lite längre skidtur igår och åt lunch på Lillåstugans våffelbruk. Jag litade inte på mitt knä till att åka utför den första backen vid Ullåstugan så vi åkte runt åt andra hållet. På kvällen var vi bortbjudna och det var mycket trevligt även om jag drack kaffe på maten och hade ovanligt svårt att somna på kvällen. 

Idag blir det vila (och lammstek).

Resfeber

Vikingen ska åka på konferens i USA. Han stryker, plockar och packar och funderar på vilka kläder som blir bäst. Vi har ätit en god middag tillsammans ikväll och nu ordnar han med det sista. Jag har klippt tre hårstrån som stack ut hur hans skägg också.

Han ska stiga upp klockan tre i natt, säger han. Planet går vid sex. Jag hoppas att han kommer att vara lättväckt så att inte jag behöver vakna av envetna väckarklockor, han brukar vilja ha flera om det är viktigt. Eftersom Vikingen missade lite när han ställde sin väckarklocka igår så att den gick igång strax före fem i morse så lär det nog bli en tidig kväll ikväll även för mig. Han har en sådan där ljusväckarklocka och jag vet inte om jag skulle säga att den funkar på honom, men jag vaknar väldigt bra av den i alla fall.

Det kommer att bli lite tomt att vara ensam hemma i en dryg vecka, lite som det var innan vi flyttade ihop. Nåja, det finns nog saker att göra. Det här är hösten då jag ska upptäcka Stockholm, hitta "mina" butiker, promenera på Djurgården, skaffa lånekort, gå på muséer och konserter. I fjol var jag ju bara halt och eländig, men nu kan jag ju faktiskt göra saker.

Titta på film?

Vikingen och jag sitter och "tittar" på en film. Vi har var sin dator i knät. Jag surfar lite planlöst på saker jag vill göra i sommar och på pilbågar eftersom jag funderar på att köpa en. Jag tror att Vikingen leker med en nyinstallerad Raspberry Pi.

Jag har tagit en liten promenad här utanför. Det var hyfsat utmanande eftersom det inte plogas upp till själva stugan så det är snö hopkörd med skoter som underlag. Emellanåt sjunker man ner lite och eftersom det inte går att förutse så blir det spännande för det dåliga knät. Idag blev det bara en kort sväng och sedan gick jag ner i källaren och körde lite övningar i hemmagymmet. Imorgon blir det nog en lite längre promenad.

Jag stod inte ut med den film vi först hade valt, så nu blir det Kung Fu Panda istället.

Möss

Vi är inte i storstan just nu, utan i en fjällstuga där det verkar ha dykt upp något nytt hål för möss att krypa in genom. Det var muslort i våra sängar igår när vi kom och nu när Vikingen skulle ta på sig kläder som han har liggande här så var det fullt med frön, nötter och lite bajs bland dem. Det är tur att det finns tvättmaskin... 

Det blir en lång påskledighet för mig, men ingen skidåkning. Jag åker inte utför ens i vanliga fall, men nu tror jag att även turåkning är lite för oförutsägbart i nerförsbackarna så det får bli stillsamma promenader plus hemmagymmet i källaren för mig. Det finns förstås en trevlig altan att sitta på också så det går ingen nöd på mig. Jag har dator, böcker och handarbete att roa mig med. 

Tror att det gick vägen

Det har gått runt en månad sedan jag lade på mer vikt på mina benövningar sist. Förra gången blev knät inflammerat och eländigt och dessutom överansträngde jag mig med lite extra gå och stå i andra former också ungefär samtidigt. Nu ökade jag lite förra veckan på ett par ställen och idag ytterligare lite till. Jag tror faktiskt att det gick vägen den här gången. Än så länge känns det bra i alla fall, det gjorde det inte sist.

Snart skulle jag nog behöva nya träningsskor. De har varit med ett tag och legat overksamma längst in i garderoben länge, men hade börjat få rynkor redan innan jag letade fram dem när jag började med allt det här ben-tränandet och det brukar inte vara något gott tecken för dämpningsförmågan. Nu har jag ju inte ägnat mig åt något hoppande eller ens bestämt klivande så jag behöver inte så mycket dämpning, men om jag någon gång skulle vilja börja skutta så ska det nog vara nya fräscha luftkuddar under fötterna först.

Promenad-dag

Idag har jag gått hit och dit och fram och tillbaka. Två gånger från kontoret till stationen för att visa "mina" tåg för kollegor, till hotellet och sedan en kort shoppingrunda. Knät är trött men inte ont och jag hoppas att det håller i sig. 

Nu blir det vila framför TV:n resten av kvällen. 

Duktig

Jag försöker hålla igång och träna knät och har nu lyckats med två veckor i rad med ett besök hos sjukgymnasten och två på gymmet. Efter två veckor har jag blivit så pass mycket starkare att jag faktiskt kan göra mina bendrag åt olika håll i maskinen på gymmet. Den hos sjukgymnasten har enkilosvikter, den på gymmet har fem kilo som minsta vikt och det var helt enkelt för tungt de första gångerna jag gick dit så jag fick fortsätta med gummibandet hemma så länge.

När jag tränar är jag inte särskilt social. Jag vill att det ska vara lite folk på gymmet, ingen som pratar med mig och ingen som är i vägen. Jag jobbar fortfarande på att hitta de ultimata träningstiderna. Idag på förmiddagen gick det nästan bra, men när jag kom ut i omklädningsrummet när jag var klar så var det massor med unga kvinnor på väg till ett yogapass i vägen överallt. Det gäller att komma iväg tillräckligt tidigt på söndag förmiddag i fortsättningen för att hinna före.

Igår var jag på ett planeringsmöte inför Nordmarks universitet, som är en helg med medeltidsvännerna med en massa föreläsningar, fast jag ska mest laga mat. Annars har jag inte gjort så mycket i helgen, sytt lite och tittat på TV och tagit en eftermiddagslur. Eftermiddagsluren måste verkligen vara en av de lyxigaste sakerna med att vara ledig.

Lugnet

Vi lagar söndagsstek hemma hos Vikingens mamma. Det är inte så ansträngande. Just nu sitter vi mest och slösurfar och stickar lite emellanåt. 

Jag var och tränade i förmiddags. Det är ju fortfarande en del jobb kvar på knät. Jag har hört folk säga att de blir pigga av att träna och glada av endorfiner. Det är möjligt att det fungerar så för andra, men för min del är det snarare vanvettigt trött och lite tjurig som är resultatet. Knät blir dock bättre, så det kan nog vara värt det ändå. 

Enkla nöjen

Idag ska jag handla lite på vägen hem från jobbet och jag ser fram mot det. Jag kan gå utan stöd och bära lätta saker utan att det nödvändigtvis blir obekvämt efteråt. Det är riktigt trevligt. Normalt, liksom. 

Dessutom känns det som om jag börjar komma lite bättre överens med storstan. Jag kan göra saker på vägen och har en hyfsad uppfattning om hur lång tid det kommer att ta. 

Budskap

Vi har besökt pappa och mormor idag. Vi fick kaffe på båda ställena. Mormor kör fortfarande med kokkaffe, medan pappa lite otippat numera har en kapselmaskin.

På ytterdörren hos mormor satt ett budskap från hyresvärden. Det var plusgrader och isfritt när vi var där, men det var ändå ett omtänksamt och relevant budskap med tanke på den vinter som det hittills har varit. 

Lunka på

Jag började jobba. Det blev vardag. 

Det är fortfarande lite segt allting, jag går långsamt och så där. Igår var jag hos en sjukgymnast och fick nya benövningar vilka jag utförde som morgongymnastik idag. Det tog mycket längre tid än den förra uppsättningen övningar så nu kommer jag till jobbet senare än jag hade tänkt mig. Det var lite jobbigt att göra en del övningar så det var nog bra. 

Bilden är från reklamen i busskuren i Bergshamra. 

Första dagen

Jag väntar på bussen efter första dagen på kontoret på tre veckor. Det har gått bra, men det känns skönt att kunna flexa ut lite tidigare för någon sorts mjukstart. 

Långsamt

Jag går. Det går långsamt. Jag har i alla fall varit ute och hämtat ett paket på Coop vid världens ände. Jag är mycket tacksam över att det inte är halt. Faktiskt inte halt alls, och lite, lite sol när jag var ute. Man kan bli lycklig för mindre. Vikingen och hans familj kör fortfarande med julklappar. Min familj har slutat och jag är lite ringrostig (och halt) när det gäller julshopping.

Jag har börjat jobba lite så smått, halvtid hemifrån resten av veckan blir nog bra. Jag tänkte beta av e-post och kolla läget så att det inte blir så chockartat att plötsligt jobba hela dagen på måndag.

Jag har bokat tid hos en sjukgymnast. Det gick också lite långsamt. Först var jag bara ynklig efter operationen så det tog några dagar innan jag började jaga. Det första stället jag ringde var otrevliga och hade kanske möjligen en ledig tid om någon vecka. Jag kom av mig alldeles efter det samtalet och väntade några dagar innan jag fortsatte. Det andra stället hade inga lediga tider förrän efter trettonhelgen. Det var lite synd, för de har bassängträning. Jag ska kolla om det går att bara träna där. Nu kommer det att bli sjukgymnasterna bredvid jobbet på onsdag istället. Människan som svarade lät effektiv och skulle höra av sig om de fick några återbud tidigare än så.

Långsammast av alla är nog ändå mina amaryllisar. De stack upp så fina knoppar för flera veckor sedan och jag trodde att det skulle gå snabbt, men jag antar att det är för svalt i fönstret. De behöver stå där för ljusets skull, men det är gamla och inte så täta fönster, så det kan nog vara lite för låg temperatur. De ska vara röd- och vitrandiga och borde vara rätt coola, så jag skulle gärna vilja att de slog ut nu. Å andra sidan vill jag inte flytta dem längre in i rummet för där är det mörkt och då kommer de att bli långa och ostadiga.

Jag har tre amaryllisar på gång och har kommit lite olika långt. Den som har hunnit längst har jag flyttat från köket till vardagsrummet eftersom jag tror att det är varmare där. Jag ställde den i Vikingens arbetsrum där emellan eftersom det var varmt där inne, men i samma veva så sänkte han värmen. Jag kanske skulle ställa en i sovrummet där det är svalt också så att det blir en som blommar lagom till nyår?

Dagen idag

Jag har önskat mig en hiss de senaste dagarna. Jag tycket liksom inte att det långsamma hoppandet ned och upp i trappan här ute tillför så mycket för mitt tillfrisknande, men jag antar att det är som det är när man bor över gården i en äldre byggnad.

Annars är min plan att ta det mycket lugnt fram till kvällen och sedan hoppa inte bara ner till markplan utan hela vägen ner i källaren eftersom det är konsert hos Stiftelsen Musikkulturens Främjande, som ligger där. Det blir bra, ordentliga kläder, kanske lite smink och så lite underhållning på det. Jag kanske till och med skulle ta och lägga upp de där nya byxorna som är för långa om jag inte har klackar. 

Vardagsljud

Vikingen jobbar hemifrån idag och sitter i rummet bredvid mig och lyssnar på musik under arbetet. Det är intressant att höra honom vissla eller nynna med i låtarna, för det är inte alltid melodin han kör utan någon basgång eller udda slinga i bakgrunden.

Ute på gården bankas det. Jag antar att det har med byggmaterialet som ligger där ute att göra, men härifrån låter det ganska ofta som att någon piskar en matta. Det är i och för sig högsäsong för julstädning, men riktigt så många mattor kan väl ändå ingen människa ha?

Vi åt middag hos Vikingens mamma igår, och det var nästan lite väl mycket aktivitet för mig. Då pratar vi om en kort promenad på kryckor, en bussresa, mat och en stunds gemensamt TV-tittande. Jag tycker att återhämtningen går väldigt långsamt men jag får väl inse att kirurgen som sjukskrev mig i tre veckor nog hade en poäng med det. Det stör mig också att jag blir så känslosam av att vara lite ovanligt ynklig. Det är kortare startsträcka till allt. Julpyntet och ljusen är jättejättejättefina, nyheterna är hemska och när saker och ting inte funkar vill jag slänga dem i väggen.

Jag har i alla fall tänkt gå ut idag, på en kort promenad till nästa kvarter för att köpa frimärken. Vikingen skulle förstås kunna göra det åt mig, men jag längtar efter dagsljus och frisk luft och det känns så meningslöst att bara gå ner och hasa runt på innergården. Sedan är det nog dags för en liten lur följt av eftermiddagskaffe. Jag har snart fikat upp alla saffransbiscotti jag bakade för en dryg vecka sedan, vilket kanske inte är bra för vikten, men definitivt för humöret.

Hinder

Jag har tagit mig över badkarskanten idag. Det är första gången sedan måndag morgon, jag har bara använt tvättlapp efter det. Det gick inte snabbt, men det gick. Tur att vi har en halkskyddskrokodil också!

Behov

Kaffet tog slut igår och jag vill helst ha ett par koppar om dagen, så Vikingen gick ut och handlade. Dessutom köpte han bladspenat och kräftstjärtar till en mumsig lunchsallad plus färska hallon och god frukt som kiwi och clementiner, så nu finns det vettiga saker att tröstäta.

Jag tycker att vi har ett rätt bra sjuklingsupplägg här hemma. Vikingen gör det jag ber om, går och handlar till exempel, men låter mig göra saker själv om jag hellre vill det. Det går ju inte snabbt för mig att göra kaffe och ta med det till soffan, men det gör att jag rör på benet på ett naturligt sätt så det är nog bra att jag får pyssla på själv.

Bubbla

Jag är seg just nu. Sover mycket, äter värktabletter och är lite som i en bubbla. Det är lite märkligt hur mycket jag sover, på natten, länge på morgonen, en stund på eftermiddagen och sedan hela natten igen. Å andra sidan så återhämtar väl kroppen sig när man sover, så det är nog bra. Jag har ingen feber och knät är fortfarande svullet men har normal färg så det är nog inget fel mer än att jag är mörbultad och blir lite slö av tabletterna.

Jag roar mig med att lusläsa posten, titta på BBC's Tales from the green valley på Youtube, titta på serier på Netflix och sticka lite. Green valley är ett gäng historiker och arkeologer som återskapar en bondgård. Den versionen som jag har börjat se är 1600-tal, men det finns en Edwardian och en andra världskriget också. Den från andra världskriget har jag sett enstaka avsnitt av på TV, och den är rätt kul eftersom det fortfarande finns folk kvar som minns saker.

Annars händer det inte så mycket. Jag fortsätter att böja och sträcka på benet och det går lite bättre än igår. Av och till kliar det som attan under förbandet och det ska enligt papperet jag fick med mig sitta kvar i tio dagar. Det är en vecka till som jag inte får klia mig ordentligt.

Sparka, sparka med lilla benet

Jag fick med mig ett träningsprogram hem, lite vifta på foten, böja och sträcka och sånt. Det är meningen att man ska göra det tre gånger om dagen de första två veckorna. Igår innan jag gick från sjukhuset så testade jag lite övningar med en sjukgymnast, och det gick ju bra. Idag har jag klart mindre effektiv smärtlindring så nu är det inte lika kul. Jag tänker att det är väsentligt att jag gör övningarna så att jag inte stelnar alltför mycket, men att det nog får vara på en ganska stillsam nivå idag. Jag går med kryckor idag också. Sjukgymnasten sade att jag får gå på knät om jag vill, men ett par dagar med kryckor går också bra.

Även om det är lite ynkligt här idag så tycker jag att natten har varit över förväntan. Jag har förvisso inte sovit hela i ett svep, men jag har sovit ganska mycket. Det var ett par nätter i slutet av augusti när jag hade ont i knät och vaknade varje gång jag vände mig så jag tycker att två gånger fyra timmar plus ett par timmars halvslumrande sovmorgon är alldeles utmärkt så här första natten efter operationen. Jag antar att det är värktabletterna som gör skillnaden.

Jag hade tänkt ta en bild

Om man får första tiden på morgonen på Dagkirurgiskt centrum så är dörren låst och man får vänta i korridoren utanför om man kommer för tidigt. Vi var tre som skulle vara där sju i morse. Det fanns tre sittplatser där ute i korridoren och de andra två hade med sig var sin person. Jag kom kvart i sju och var därmed sist av oss men en av de medföljande var vänlig nog att resa sig så att jag fick sitta. Vi tyckte att det hade varit bra med några stolar till. 

Jag hade tänkt ta en bild på den faktiskt ganska snygga dekorationen på glasdörren in till rummet där jag fick byta kläder och vänta i en säng. Det var en stor och en liten uggla, lite sjuttiotalskänsla men ändå modernt formspråk utan att bli barnsligt. I övrigt var rummet vitt med ljusgrått golv och funktionellt mer än trivsamt.

Mitt högra knä har nu en menisk mindre; den var inte i något vidare skick så de tog bort i princip hela. Jag fick ryggbedövning och var vaken under operationen. Läkaren hade en student av något slag med sig, så operationen tog nog längre tid än vanligt med lite extra visa och berätta. Jag undrar om det är så här vanligt förekommande med undervisning i vården eller om det händer mig ovanligt ofta. 

Än så länge känns det bra, men jag misstänker att det kan ha en kemisk förklaring och att jag borde fylla på med smärtstillande snart, helst innan det börjar göra ordentligt ont. Jag borde nog vicka på foten också, det skulle man tydligen göra ofta första dygnet enligt papperet jag fick av sjukgymnasten.

Jag var på vippen att köpa mig en blomma på vägen hem när jag passerade sjukhusets blomsterbutik. De hade börjat med julblommor, nästan allt som stod uppställt utanför var med röda blommor. Det fanns en uppstammad julstjärna med nästan lite krulliga röda blad som såg kul ut, men julstjärnor brukar gå åt väldigt snabbt hemma hos mig, så jag slet mig och gick till apoteket istället.