Idag ska jag handla lite på vägen hem från jobbet och jag ser fram mot det. Jag kan gå utan stöd och bära lätta saker utan att det nödvändigtvis blir obekvämt efteråt. Det är riktigt trevligt. Normalt, liksom.
Dessutom känns det som om jag börjar komma lite bättre överens med storstan. Jag kan göra saker på vägen och har en hyfsad uppfattning om hur lång tid det kommer att ta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar