Euphoria

Ibland när jag tänker på att vi ska flytta ihop blir jag sådär fånigt lycklig. Oftast är det bara som vanligt, det är en del att fixa, men jag ser fram mot det, men ibland, ibland blir jag euforisk.

Andra gånger tar den lilla pessimisten över istället, men än så länge lyckas jag vinna över henne.

Skafferiet

Det ska bli spännande att lära känna en ny stad och dess matbutiker. Jag lagar en del medeltids- och renässansmat (det gör Vikingen med) och vissa saker är lite lurigare än andra att få tag i. Jag har ett par orientlivs som jag besöker ibland och köper på mig saker, liksom två kryddbutiker som jag gillar att botanisera i.

I början av december ska vi ha en liten medeltidsfest, så jag har en del saker som jag borde börja testlaga snart, mitt i allt det andra som jag behöver göra inför flytten.

Det är ganska fullt både i mitt och Vikingens kök, så jag kommer att försöka äta upp sånt som det förmodligen finns i det andra köket redan. Jag har lite hamster-tendenser när det gäller mat, köper hem saker som jag vill prova eller som det råkar vara bra pris på, och sedan blir det stående. Ibland glömmer jag att jag redan har köpt något som var slut, och ibland är sakerna inte på den plats där man behöver dem, som till exempel rosenvattnet vi skulle spraya en äppelpaj med härom veckan.

Jag tror dock att jag kommer att få problem med att använda upp allt rosenvattnet innan det är dags att flytta. Den större flaskan är på 450 ml och oöppnad.

Ibland får man lite draghjälp

Jag har en del saker som jag inte ska ta med mig. Det är inte något större fel på sakerna, men jag gillar dem inte längre, eller har skaffat en bättre version av den prylen. Att bli av med halvbra saker är inte helt lätt. Man kan försöka sälja dem, eller ge bort dem i någon liten Facebookgrupp eller så, eller lämna in dem hos någon second hand-butik. Alla dessa varianter är dock en liten aning besvärliga. Antingen får jag åka kollektivt och släpa sakerna till någonstans där de tar emot dem, eller så får jag fixa bilder för att kunna sälja/skänka bort och sedan hantera människorna som är intresserade av mina saker.

I fredags åt jag lunch med en kompis som erbjöd mig skjuts till en grej igår. Det är ju alltid smidigt, men som grädde på moset erbjöd hon sig att dessutom ta den stora bilen och att vi kunde svänga förbi återvinningscentralen på vägen. Ibland får man lite draghjälp. Jag blev ju tvungen att plocka ihop ett par lådor med saker att köra bort innan hon skulle komma.

Min käraste ägodel

Vilka av mina ägodelar är det egentligen som är viktiga? Finns det något som definierar mig? Två vita stolar och ett furubord från pappas jobb, en unikabox som var morfars, en del textilier som mamma och mormor har vävt (mest mormor), en låda blandade minnessaker som står på vinden och en del ärvda biblar? Om jag skulle emigrera med bara vad jag kunde bära, vad skulle jag ta med mig då?  Dessa saker som kanske ändå har min historia, eller några mer praktiska?

Om jag skulle välja en enda sak som är min allra käraste ägodel så tror jag nästan att jag skulle gå bet. 

Jag har massor av saker som jag gillar, och massor av saker som är bra att ha, men i ärlighetens namn är det bara saker. Ibland när jag tänker på den här flytten så funderar jag på att packa två resväskor och kasta resten. Problemet med det är att det känns oekonomiskt att göra sig av med en massa saker och sedan skaffa nya liknande, så jag antar att jag kommer att packa ner dem i lådor och ta dem med mig. Faktum är att jag nog ska ta och resa mig ur soffan och gå till vindsförrådet och röja runt lite nu. Eller åtminstone alldeles, alldeles strax.

Hur många plastpåsar behöver (en) man?

Jag tillbringar helgen hos Vikingen. Vi har en ganska soft helg, lite middag med min syster, lite shopping, lite fundera på var saker ska stå och hur allt ska rymmas. Möjligen också en tur till IKEA för att titta på nya högre garderober.

Frågan är ju just hur vi ska få plats, det är ju alltid lite lurigt att flytta in hos någon som redan har bott länge i en bostad. Idag har det i alla fall skett ett framsteg.

Jag förstår till exempel det vettiga i att man sparar på påsar i papper och plast, små kartonger, bubbelplast och presentpapper, men när detta i princip upptar en hel garderob i en lägenhet som jag avser att flytta in i så känner jag att påsarna är min fiende. 

Ikväll har jag gått en match mot påsarna, och jag tror att jag vann. Jag räknade inte påsarna jag kastade, men det lär ju ha varit tresiffrigt i alla fall. 

Jag är inte nöjd!

Så här är det: Jag är kär i en kille, låt oss kalla honom Vikingen. Han är kär i mig. Vi har varit ihop i över två år. Vi bor nästan femtio mil ifrån varandra och ses inte så ofta som jag skulle önska. Jag är inte nöjd.

Vi ses så ofta vi kan, men det finns ju fler saker i livet som man vill hinna göra också. Vi har i perioder kunnat jobba hemifrån eller på den andra orten, så vi har kunnat bo ihop upp till en månad, men nu har det varit en lång period av mest bara helger, semester och någon enstaka vecka.

I princip hela tiden vi har varit ett par så har vi diskuterat hur vi ska göra med att flytta ihop, vem av oss som ska flytta.

Ibland tänker jag att det här hade varit lättare för tio år sedan, vi var yngre, hade färre vanor och färre sammanhang att rycka loss oss från.

I vilket fall är det dags nu. Jag ska flytta! 

Om detta kommer den här bloggen att handla.