Jag är förkyld och hemma från jobbet idag, så förutom att sova så har jag suttit framför TV:n och handarbetat lite. Det är ett hål på ryggen på min tunna grå yllekofta och jag var in i butiken där jag köpte den i förra veckan i tron att det skulle gå att bara plocka upp en ny, men där var det fortfarande någon sorts rea med bara fula saker i hela butiken. Jag blev så paff att jag inte ens kom mig för att fråga om de hade något hemligt lager med tunna yllekoftor som de hade tänkt ta fram och i sådana fall ungefär när detta skulle infalla. I somras köpte jag två påsar stoppgarn i blandade färger i en second hand-butik så jag tänkte att jag nu skulle göra ett försök att laga koftan. Tyvärr var det ingen av färgerna som var helt rätt, men jag valde den som såg minst fel ut och satte igång.
Jag tror att min mamma lärde mig stoppa strumpor någon gång för länge sedan. Som jag minns det så var det i huset i Bygdeå och hon har inte bott där sedan jag var elva. Jag har nog inte stoppat just något efter det och minns knappt hur man gjorde. Resultatet blev väl inte heller direkt fantastiskt, en del av stygnen blev för stora på rätan och alltihop är lite ojämnt.. Det är ingen gåbortskofta längre, men det är en tunn yllekofta som passar väldigt bra inuti en jacka för värmens skull och nu räcker den ett tag till. Stickat som har börjat då sönder brukar ju annars gärna fortsätta. Jag känner lite att jag i och med det här har tagit ytterligare ett steg mot att bli en tant på riktigt. En ny grå yllekofta är ändå på min inköpslista nu, men det är inte lika bråttom längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar