Min käraste ägodel

Vilka av mina ägodelar är det egentligen som är viktiga? Finns det något som definierar mig? Två vita stolar och ett furubord från pappas jobb, en unikabox som var morfars, en del textilier som mamma och mormor har vävt (mest mormor), en låda blandade minnessaker som står på vinden och en del ärvda biblar? Om jag skulle emigrera med bara vad jag kunde bära, vad skulle jag ta med mig då?  Dessa saker som kanske ändå har min historia, eller några mer praktiska?

Om jag skulle välja en enda sak som är min allra käraste ägodel så tror jag nästan att jag skulle gå bet. 

Jag har massor av saker som jag gillar, och massor av saker som är bra att ha, men i ärlighetens namn är det bara saker. Ibland när jag tänker på den här flytten så funderar jag på att packa två resväskor och kasta resten. Problemet med det är att det känns oekonomiskt att göra sig av med en massa saker och sedan skaffa nya liknande, så jag antar att jag kommer att packa ner dem i lådor och ta dem med mig. Faktum är att jag nog ska ta och resa mig ur soffan och gå till vindsförrådet och röja runt lite nu. Eller åtminstone alldeles, alldeles strax.